Att få ner det som gömmer sig i mitt huvud på pränt är mitt stora problem i livet. Vet vad jag kan och jag vet vad jag vill men att skriva ner detta snyggt och begripligt i ett arbete som ska betygsättas gör att jag går i lås och vet helt plötsligt ingenting.
Så efter att ha suttit å skrivit kanske en mening om dagen i en tid tillbaka nu så börjar arbetet ta form. Lite stolt och lite rädd, att gör jag rätt? blir detta bra? Fattar dom vad jag vill ha sagt ....HJÄLP.
Kanske lite reflektion idag när jag läst det jag skrivit är väl att jag har gjort så gott jag kunnat och är grymt stolt över att jag kommit så här långt.
Lenz Taguchis bok har jag skummläst kanske två gånger till efter att ha läst den ordentligt en gång. Den växer för mig, jag hittar fler guldkorn att ta med mig i mitt forsatta arbete på förskolan än vad jag först trodde.
Men det stora ordet är fortfarande "Medkonstruktör" !
Tänk att få vara Medkonstruktör på sin "arbetsplats" att dagligen få medbestämma vad man ska göra och få lära sig, att få forma sin dag efter sina egna förutsättningar och erfarenheter.
Tänk vad fantastiskt !
Sen har jag ju missat att vi skulle ha läst den svårfångade reflektionen till på onsdag Gaaaaahhhh.....!!!
Så nu läser jag varje minut jag får över denna helg.
Åkte till gymmet men fick dåligt samvete och tog med boken, några sidor mer blev det och några kalorier mindre ;-)
Gillade början av boken sedan blev den mer svårsmält. Men det är bara att läsa på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar