onsdag 15 januari 2014

Processdokumentation

Vilken höst det blev! Att få chansen att utmana sig själv i sitt egna tänkande om pedagogisk dokumentation. 
Vad hur varför vi dokumenterar och hur ska jag nu fortsätta att tänka och arbeta kring porfolio med barnen och kollegorna? Spännande tider väntar!
I augusti skrev jag följande kring mina tankar om vad pedagogisk dokumentation är för mig,
"att se barnens lärande i bilder, teckningar,
anteckningar och reflektioner med kollegor.
Dokumentationen kan bestå i bilder med barnens egna tankar och funderingar, ljudfiler med intervjuer och texter."
Tycker mig nog känna att jag tänkte i rätt riktning, men jag har ju nu förstått vad som gör skillnaden mellan dokumentation och pedagogisk dokumentation.
Att under hösten ha gjort det tydligt i enkla drag, att dokumentationen inte är pedagogisk fören du har tillfört en reflektion och kopplat den till ett styrdokument är en skön ny ryggreflex att ha i mitt arbete på vår förskola.

Sedan läste jag Varför pedagogisk dokumentation av Hillevi Lenz Taguchi, inte en gång utan flera gånger. Första gången tyckte jag att den var svår att greppa men då jag fastnat för några kapitel, läste jag om den och boken växte för mig.
"Böja på knäna och låta oss förundras över vad barnen gör och kan" (förskollärare Solveig Åkerström, Stockholm, )(Lenz Taguchi)
Denna mening känner jag mycket för, att ta dig tid att gå djupare in i något med barnen, utforska och sök kunskap tillsammans. Alla barn är olika och lär sig på olika sätt, det är upp till oss pedagoger att fånga upp barnen där de befinner sig.
"Varje barns väg till kunskap är unik, precis som barnet är unikt"
"rätten att vara huvudrollsinnehavare i sitt eget livsöde" 
Och framförallt ordet medkonstruktör, detta är ord och meningar ur Hillevis bok som på något sätt har format mitt "nya" pedagogiska tänk. 
Att jag på ett mer medvetet sätt kommer att se på barnen i min omgivning med nya ögon genom denna kurs det har jag tidigt förstått, men att jag skulle bära med mig så mycket av "sånt jag redan visste" på ett nytt och mer djupare sätt förstod jag inte. Medkonstruktör har barnen på min förskola kunnat bli mer och mer denna höst och då tänker jag på deras porfolio. 
Pedagog filmar - "Titta vad jag lärt mig att måla! - ja berätta vad har du lärt dig? - en buss blev det sedan klippte ja ut den! Oj vad ska du göra nu? - nu ska jag limma den på ett papper!" 
Barnet fick detta filmklipp i sin Keynote portfolio och vi pedagoger kopplade den till ett läroplanscitat. Barnet har upprepade gånger tittat och visat klippet för vänner och föräldrar och har fått mersmak på att själv se att det lär sig saker. 
Tänk att få vara Medkonstruktör på sin "arbetsplats" att dagligen få medbestämma vad man ska göra och få lära sig, att få forma sin dag efter sina egna förutsättningar och erfarenheter.
Tänk vad fantastiskt !
Att vi pedagoger strax innan jul också fick var sin iPad för att kunna dokumentera och göra portfolio med barnen har ju gjort vardagen på förskolan mycket enklare och roligare.
Det här att mina kollegor har ryckts med i vad jag har gjort denna höst är ju så roligt, det känns lite som även de har deltagit och borde även de ha lite mera högskolepoäng! 
Sent i höst skrev jag detta på min blogg:
"Barnen på min avdelning har börjat känna att de är lite delaktiga i min "skola". Dom uppmärksammar mig ofta på att dom har sett ny dokumentation uppsatt lite varstans. Det brukar dom ju se annars oxå men nu har dom tagit sin delaktighet till en större grej, frågor som var står det under den bilden har Kalle sagt vad det är han gör ect. Har börjat dyka upp. 
Så på något sätt tror jag att vi nog har blivit denna höst lite mer tydliga i vad vi gör när vi dokumenterar tillsammans med barnen."
Är så stolt och upprymd över att kunnat ha förmedlat och inspirerat till detta genom att ha älskat förändringen som har hänt i mitt egna huvud. 
Att på kurstillfällena få sitta i lärgrupp och inspireras av andra fantastiska pedagoger att få läsa litteratur som förkovrar mig och mina kollegor i forsatta arbeten har varit underbart roligt och givande.

Podcastuppgiften var nog det jag var mest nervös över, tänk bara på hur jobbigt det är att höra sin egna röst och hur skulle jag få det till ett intressant program att lyssna på.
Men vad roligt det var att lära sig GarageBand! De barn som hjälpte mig med att ställa upp på intervjuer fick mersmak. Vi fortsatte att prova olika instrument och hur våra röster låter om man tryckte på olika knappar. Några barn spelade in sig själva när de sjöng och lyssnade om och om igen på hur det lät. Det är inte svårt att få barnen att våga prova ny teknik det svåra är att hänga med. 

Portfolio som arbetssätt har genom åren varierat. Pärmar som fylldes på efterhand man fick framkallat bilder ( då hade barnen definitivt glömt vad de gjorde och efterkonstruktionen var ett faktum), till dagens smidiga datoriserade/ipadiferade portfolios.
Men att som Roger Ellmin säger "att göra lärandet tillgängligt för elev, föräldrar och pedagog". 
Att kunna inte bara visa en förälder en stillbild utan också kunna visa en liten film där barnet själv förklarar vad, hur och varför de gjort något. 
Det blir då lättare för alla att se utveckling över en tid samt att visa var behovet av stöd finns menar R. Ellmin i sin föreläsning. 
Efter att ha lyssnat på Roger Ellmins föreläsning om Porfolio, blir jag lockad att läsa hans böcker,   Portfolio – teori, förhållningssätt och praktik, och 
Rätt DoS för lärande : dokumentation och samtal.
Så min utmaning i vår blir att förkovra mig lite extra i R. Ellmins böcker och kanske kan jag inspirera och hjälpa vårt arbete på förskolan framåt i våra nya IPad portfolios.

Att detta har varit en kurs som givit mig mycket hoppas jag framkommit och att jag känner mig mycket visare med en mer förståelse för, vad, hur och varför jag dokumenterar.
Att detta är starten av en klokare pedagog, som fått nya verktyg, att sätta barnens lärande och framsteg i en lättillgänglig och tydlig portfolio det är ett faktum.


Referenslitteratur 
Emsheimer, P., Hansson, H., & Koppfeldt, T. (2005). Den svårfångade reflektionen. Lund: Studentlitteratur
Roger Ellmin - Föreläsningen porfolio och porfoliometodik ( Ellmin, B., & Ellmin, R. (2003) Att arbeta med portfolio: teori, förhällningssätt och praktik. Stockholm: Gotiha)
Skolverket (2010) Läroplan för förskolan Lpfö 98 Reviderad 2010.
Skolverket (2012) Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan.
Skolverket (2012) Skolverkets Allmänna råd med kommentarer Systematiskt kvalitetsarbete - för förskolan" Skolverket.
Hillevi Lenz- Taguchi (2011) - Varför pedagogisk dokumenation?: om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete. Stockholm: HLS
Dykhoff, K (2002) Ljudbild eller synvilla?: en bok om filmljud och ljuddesign. Malmö: Liber ekomoni
Hansson, H., Karlsson, S-G., & Nordström, G.Z. (2006) Seendets språk: exempel från konst, reklam, nyhetsförmedling och semiotisk teori. Lund: Studentlitteratur
      
               

En underbar julklapp från en förälder :)

torsdag 28 november 2013

Portfolio

Vi har på min förskola under många år arbetat med portfolio, och för mig har förhållningssättet varit det viktiga. Att synliggöra för barnen att de lär, att fånga upp barnens lärande och reflektera tillsammans med barnen kring det.
Portfoliomappen har bara varit en liten del. Portfolio ska alltid vara någonting positivt då den synliggör lärandet. Vi vill fånga upp barnens lust att lära. 
Våra flikar har gjorts om under åren från det att vi följde häftet "livets träd" från Halmstads rektorsområde, då arbetade vi med socialutveckling, språkligutveckling, emotionellutveckling, motoriskutveckling och kognitivutveckling.
Våra nuvarande portfolio är nytt på flera plan, vi har nyligen gjort om både flikar och arbetsmetod. Det nya är e-portfolio, alltså vi ska använda våra ipads att göra portfolion i. 
I appen Keynote har vi skapat flikarna matematik, Naturkunskap/teknik, Socialkompetens och språk/kommunikation. 
Att tillsammans med barnen reflektera runt en bild/film och sedan lägga in den i rätt flik och koppla den till våra styrdokument gör att vi synliggör lärandet tillsammans.
"Finns det ingen reflektion kring elevens lärande från eleven är det ingen portfolio" menar Roger Ellmin i föreläsningen portfolio och portfoliometodik.
Denna metod att göra en portfolio i Keynote är ett för mig snabbare och kanske lite smidigare sätt att göra porfolio i. 
Portfolion blir då i min vision också oftare och lättare för alla pedagoger att uppdatera.
Portfolio är ju som R. Ellmin säger "att göra lärandet tillgängligt för elev, föräldrar och pedagog"
Att kunna inte bara visa en förälder en stillbild utan också kunna visa en liten film där barnet själv förklarar vad, hur och varför de gjort något. 
Det blir då lättare för alla att se utveckling över en tid samt att visa var behovet av stöd finns menar R. Ellmin i sin föreläsning. Att sedan kunna återkomma och reflektera tillsammans med pedagog, förälder eller kompisar om vad de lärt sig och ta fasta på det positiva ökar självförtroende och viljan att våga. 
Att ge barnen "rätten att vara huvudrollsinnehavare i sitt eget livsöde" (Wallin , 1993)
En bild där barnens egna reflektioner/berättelser finns antecknade gör att vi tillsammans med barnen har synliggjort en lärprocess. 
"Varje elev har rätt att utvecklas så långt som möjligt utifrån läroplansmålen" R. Ellmin.
Porfolio som pedagogisk metod för mig är alltså en pärm, mapp eller Keynote presentation som innehåller bild/film med tillhörande reflektion och styrdokuments citat. Tydlig och lätt att fylla på och att bläddra i är att föredra. Att den sedan ska vara tillgänglig för föräldrar, barn och pedagoger är ännu ett sätt att få portfolion att uppfylla sitt syfte.



Referenslitteratur
Roger Ellmin - Föreläsningen porfolio och porfoliometodik 
Hillevi Lenz- Taguchi (2011) - Varför pedagogisk dokumenation?.
Skolverket (2012) Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan.
Skolverket (2010) Läroplan för förskolan Lpfö 98 Reviderad 2010.


onsdag 6 november 2013

Många garv

Intervjuat en kollega i veckan inför padcasten. Oj vad vi har skrattat, att försöka vara avslappnad och låta normal är svårt. Men vad roligt vi har haft det. 
Sedan har ju barnen varit underbara alla vill vara med i frökens skolradio hon ska spela in. 
-Snälla Veronica ska vi spela in oss idag igen :)
Härligt med ungar som älskar att intervjuas.
Barnen på min avdelning har börjat känna att de är lite delaktiga i min "skola". Dom uppmärksammar mig ofta på att dom har sett ny dokumentation uppsatt lite varstans. Det brukar dom ju se annars oxå men nu har dom tagit sin delaktighet till en större grej, frågor som var står det under den bilden har Kalle sagt vad det är han gör ect. Har börjat dyka upp. 
Så på något sätt tror jag att vi nog har blivit denna höst lite mer tydliga i vad vi gör när vi dokumenterar tillsammans med barnen.
Härligt :-)

lördag 26 oktober 2013

Det börjar hända saker

Har börjat se en en förändring eller förbättring kanske man ska säga, på min förskola har väggarna börjat att fyllas med bilder, konstverk och barnreflektioner. Inte för att det inte fanns det innan utan att nu tycker jag mig kunna se en mer kvalite i vad som sätts upp. 
Det känns som fler pedagoger har börjat se hur roligt det är att reflektera tillsammans med barnen om vad de gjort och dokumentera det som sägs.
Våra laminerade böcker med bilder och reflektioner som vi på vår avd. gjort under projekt eller teman har börjat ploppa upp på många ställen nu! Kul!! 
I vår gemensamma hall sitter inte mindre än tre stycken böcker uppe nu i barn höjd så att det kan reflekteras tillsammans med föräldrar i hallen. 
Början på nya porfolios är också på gång ÄNTLIGEN :-)

Sedan har jag börjat spela in mitt radioprogram, svårigheten just nu är att veta hur jag ska lägga upp det, men det löser sig. Har involverat lite barn å dom är grymma på att säga kloka saker.


tisdag 15 oktober 2013

Vad hur varför pedagogisk dokumentation

I detta arbete har jag försök tänka mig frågeställningar som, Vad är det som ska dokumenteras? Hur ska vi dokumentera? Varför dokumenterar vi? 

Vad?
Vad ska dokumenteras? Utveckling, framsteg, en lärprocess? 
Ja dokumentationsarbetet är ett sätt att se. Ett sätt att för oss och barnen att se var vi står nu. Vart vill vi? Hur kommer vi dit?
I dagsläget försöker vi dokumentera med hjälp av bilder, teckningar, text och använder fotoramen, datorn och nu även vårt nya verktyg ipaden. Det svåra är att inte bara dokumentera och hänga upp på en vägg eller sätta in i en pärm utan att också försöka tillsammans med pedagoger och barn utveckla vår nya förståelse eller lärdom vi fått. Förstå hur just dessa barn tänker för att kunna utmana dem vidare. 
Medkonstruktör är ett ord som Lenz Taguchi använder i boken "Varför pedagogisk dokumentation?". Det ordet Medkonstruktör har jag fastnat för, att göra barnen delaktiga i vad som dokumenteras. Ett barn som får vara med att ta/välja bilder, diskutera, måla eller uppleva sitt eget lärande är en medkonstruktör till sina egna framsteg och lärande.
Att ge barnen "rätten att vara huvudrollsinnehavare i sitt eget livsöde" (Wallin , 1993)
En bild där barnens egna reflektioner/berättelser finns antecknade gör att vi tillsammans med barnen har synliggjort en lärprocess. 
En lärprocess kan synliggöras med bilder, film, ljudupptagningar eller text.
Vi har i år tema Bamse på vår förskola. Vi satt ner med en grupp av de yngsta barnen och pratade allmänt runt en bild på Katten Janson. Vi lät barnen kommenterar fritt rätt ut.
- Han är svart ! 
- vita tassar! 
- Han har gula ögon det har inte jag. 
- nä du har blå !
- nä gröna tror jag ? 
- har jag gröna? 
Pedagog - är det nån som vet vad färgen på "Rosas" ögon heter ?
- blåa! Utropar barnet närmast.
- ja jag har blåa ögon! "Tittar på ett annat barns ögon" -vi har blåa ögon. Som din tröja!

Viktigt är att inte försöka tolka själv vad som hänt eller att dra egna slutsatser om vad som har lärts, utan att hjälpa barnen att själva reflektera över om de lärt sig något och hur de isåfall lärde sig det.
"Verksamheten ska bidra till att barnen utvecklar en förståelse för sig själv och sin omvärld. Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra grunden för den pedagogiska verksamheten. Den ska utgå ifrån barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter. Flödet av barnens tankar och idéer ska tas till vara för att skapa mångfald i lärandet." Lpfö98

       
                                        

Hur?
"Böja på knäna och låta oss förundras över vad barnen gör och kan" (förskollärare Solveig Åkerström, Stockholm, )(Lenz Taguchi)
Denna mening känner jag mycket för, att ta dig tid att gå djupare in i något med barnen, utforska och sök kunskap tillsammans. Alla barn är olika och lär sig på olika sätt, det är upp till oss pedagoger att fånga upp barnen där de befinner sig.
Och genom att använda tex. bilder, ljudfiler eller observationer kan vi tillsammans med barnet se vår utveckling. Att ställa utmanande frågor, hur tänkter du nu? Vad var det som hände här?
Skriv ner det som sägs kring/runt en bild eller en händelse för att sedan kunna återuppta detta vid senare tillfälle.
I mitt arbetslag samlar vi under ett projekt/händelse in bilder, barns tankar och reflektioner och fotar eventuella konstverk eller skapelser. Sedan sammanställer vi tillsammans med citat från våra styrdokument detta i laminerade projektböcker, så barn, föräldrar och pedagoger kan fortsätta reflektera och minnas vad som hände.
Vi använder oss också av en vägg i hallen där vi sätter upp dagsfärska bilder från dagen eller veckan. Reflektioner tillsammans med sina föräldrar gör att även föräldrarna känner sig delaktiga i vad deras barnen har upplevt.
Boken Seendets språk av Hansson, Karlsson och Nordström handlar om hur man med reklamens hjälp ska nå ut till "köparen", en klatschig bild, nått som lockar ögat till objektet, en kort men innehållsrik text. Att göra någon intresserad att veta mera.
Så tänker jag att en vägg för föräldrar borde vara, att göra fler intresserade av vad deras barn gör på förskolan under dagarna. Att fler ska lockas till att samtala med barnen om vad de upplevt. Att väggen sedan måste vara föränderlig ofta och att barnen ska vara delaktiga i vad som hängs upp där är min vision.
"Verksamheten ska främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnens intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter." Lpfö98


Varför?
Vår dokumentation är en sorts hjälp till utvärdering. Lenz Taguchi säger att "pedagogisk dokumentation är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete, barnen emellan, pedagogerna emellan men även familjen och förskolan emellan." 
Vi har fått en fantastisk möjlighet på vår förskola att mitt i varje termin få halvvägsutvärdera.  Att få chansen att redan halvvägs in i terminen få se var vi står och om det blev som vi ville, hände något som gjort att vi ändrat riktning och vad var det då som hände. Samtalen vi fört med barnen kring en bild eller händelse kan då ta både oss och barnen vidare till nya utmaningar.
"Ett syfte med pedagogisk dokumentation är att försöka synliggöra och förstå dessa konstruktioner, så att man som pedagog kan öppna sig för nya konstruktioner" (Lenz Taguchi)
Att öka både pedagogernas och barnens självförtroende genom att se vad som hände och hur det blev är en stor poäng med synlig dokumentation. Att som arbetslag kunna se att det jobb de gjort har fört inte bara barnen, utan även hela arbetslaget framåt, är en pedagogisk dokumentation av bästa sort.
"Syftet med utvärdering är att få kunskap om hur förskolans kvalitet, dvs. Verksamhetens organisation, innehåll och genomförande kan utvecklas så att varje barn ges bästa möjliga förutsättningar för utveckling och lärande." Lpfö98 




Referenslitteratur
Hasse Hansson, Sten-Gödta Karlsson och Gert Z Nordström (2006)- Seendets språk.
Hillevi Lenz- Taguchi (2011) - Varför pedagogisk dokumenation?.
Skolverket (2012) Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan.
Skolverket (2010) Läroplan för förskolan Lpfö 98 Reviderad 2010.


söndag 13 oktober 2013

Det är mycket nu

Har haft svårt för att skriva ner allt jag vill i arbetet "vad hur varför pedagogisk dokumentation" . 
Att få ner det som gömmer sig i mitt huvud på pränt är mitt stora problem i livet. Vet vad jag kan och jag vet vad jag vill men att skriva ner detta snyggt och begripligt i ett arbete som ska betygsättas gör att jag går i lås och vet helt plötsligt ingenting. 
Så efter att ha suttit å skrivit kanske en mening om dagen i en tid tillbaka nu så börjar arbetet ta form. Lite stolt och lite rädd, att gör jag rätt? blir detta bra? Fattar dom vad jag vill ha sagt ....HJÄLP.
Kanske lite reflektion idag när jag läst det jag skrivit är väl att jag har gjort så gott jag kunnat och är grymt stolt över att jag kommit så här långt.
Lenz Taguchis bok har jag skummläst kanske två gånger till efter att ha läst den ordentligt en gång. Den växer för mig, jag hittar fler guldkorn att ta med mig i mitt forsatta arbete på förskolan än vad jag först trodde. 
Men det stora ordet är fortfarande "Medkonstruktör" !
Tänk att få vara Medkonstruktör på sin "arbetsplats" att dagligen få medbestämma vad man ska göra och få lära sig, att få forma sin dag efter sina egna förutsättningar och erfarenheter.
Tänk vad fantastiskt !

Sen har jag ju missat att vi skulle ha läst den svårfångade reflektionen till på onsdag Gaaaaahhhh.....!!!
Så nu läser jag varje minut jag får över denna helg.
Åkte till gymmet men fick dåligt samvete och tog med boken, några sidor mer blev det och några kalorier mindre ;-)
Gillade början av boken sedan blev den mer svårsmält. Men det är bara att läsa på.